I tre dar nu har kalle varit hemma från dagis med hosta o feber. Börjar bli trött på det nu, vill gärna ha den vanliga kalle tillbaka - han som äter o inte vill ha napp hela tiden... Fast å andra sidan är ju sjuklingen kalle väldigt gosig o kramig, det är ju mysigt.
Idag kom höstens (eller är det vinter nu?) första snö. Det tog ett tag innan Kalle var övertygad om att snö var kul, men Ben hjälpte till att övertyga honom...
I söndags fick jag en smärre chock när jag blev bjuden på brunch o ALLA mina malmövänner var där. En 30-årspresent som kom som en total överraskning! Jag blev så glad att jag liksom kom av mig o inte riktigt visste hur jag skulle tackla situationen. Så till er alla som var där vill jag säga TACK- det betydde jättemycket för mig o jag har nog aldrig blivit gladare för nån födelsedagspresent! :) Ett alldeles särskilt tack till Sara-stina o Cecilia. Ni är fantastiska! Är så glad att jag har alla dessa fina vänner!
Mina tankar går till min kära morfar o farfar, som vilar i frid. Jag tänker också på Kristian, som lämnade den här jorden alldeles för tidigt. Ibland är livet jävligt orättvist.
